Skip to content

Morsan – Bokstavsdiagnoser

April 7, 2011

Hittade nedanstående i en pressrelease, den är skriven av Kommitén för Mänskliga Rättigheter. Tänkvärt!:

 

Ingen Kalle Anka på Julafton, inga telefoner och inga glödlampor; ingen Mozart, ingen Beethovens femma och inga flygplan. T-Forden hade inte sett dagens ljus. Det skulle kunna vara en konsekvens om dagens nerdrogande av avvikande barn hade började tidigare. Men vilka genier drogar vi ner idag och vilka nya upptäckter har vi gått miste om?

Om Albert Einstein hade fötts de senaste 10 åren skulle han motsvara den profil som hör samman med ADHD och troligen få Ritalina. Han sade inte ord förrän han var fyra år och kunde inte läsa förrän han var sju, hans lärare beskrev honom som ”mentalt trög, socialt inkompetent och som upptagen av barnsliga drömmar”. I möte efter möte klagade lärarna inför föräldrarna över att han ”inte kunde koncentrera sig på sin uppgifter”. Han blev till sist relegerad från universitetet i Zürich. Vi kan vara helt övertygade om att man idag skulle ha gjort stora ansträngningar för att få honom att ta droger. Och han skulle verkligen inte vara den ende.

Thomas Edison dagdrömde mycket som skolpojke och han satt sällan stilla i skolbänken. Hans lärare sade att han var för oregerlig och dum för att lära sig något överhuvudtaget. Det är idag svårt att föreställa sig att de syftade på den man vars forskning senare resulterade i hundratals uppfinningar, bl.a. glödlampan och bandspelaren.

Walt Disney hade flera särdrag som skulle ge honom diagnosen ADHD. Hans kreativitet var unik. Likaså Alexander Graham Bell, Leonardo da Vinci, Mozart, Henry Ford, Benjamin Franklin, Abraham Lincoln, bröderna Wright, m.fl. Vad de uppnått talar för sig självt. För att inte tala om Isac Newton och Winston Churchill. Beethovens lärare anklagade honom för att vara klumpig i hanteringen av sin violin och komponerande av musik.

Varenda en av dessa stora själar och tusentals andra hade emellertid diagnostiserats som psykiskt sjuka och ordinerats Ritalina om de gått i dagens skola.

Som tur var för dem och för oss fick de inte droger men vad händer med våra barn idag? Ska vi hämma deras initiativförmåga och kreativitet genom att droga ner dem amfetamin – i samma narkotikaklass som kokain? Skall vi driva upp dem likt växthusodlade tomater, totalt identiska i sin förpackning men utan smak och näring – innehållslösa. Är vi tillbaka till rashygienens fåra där ”inga utskott tillåts på vår raka nordiska stam” som det sades i riksdagen. Har vi fått en mental rashygien? Vore det inte klokare att istället ta reda på vad som verkligen stoppar dessa mycket unga människor från att göra sitt allra bästa i skolan? Låta dem utveckla sin egen individualitet, identitet och skapa nya underverk?

Är psykiatrikerna rädda för kreativa människor?

Advertisements
41 Comments leave one →
  1. BeBest permalink
    April 7, 2011 1:36 pm

    Oerhört många personer med neuropsykiatrisk symtombild har en enorm kreativitet. Mozart är misstänkt ha Tourettes syndrom, Einstein är ett praktexempel på Aspergers syndrom, samma sak med filosofen Wittgenstein och författaren Kafka, ja och så jag då men jag är ju inte så känd.Droger skulle inte förändra mina gener men möjligen göra mig mer koncentrerad på det jag borde göra men undviker, för det är inte vad jag för tillfället är intresserad av. Det jag vill göra, är det jag gör men det jag gör, är inte det jag borde göra om jag vill nå mitt mål, vilket det nu kan vara.Det är därför jag hade svårt att få godkänt i skolan trots att få elever hade lättare att lära och minnas än vad jag hade.Men jag har klarat mig utan droger och världen har klarat sig utan att få en professor som jag!:O)

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 1:45 pm

      Det finns ju så många olika sorters droger också. Just den medicinen som nämns i texten ovan vet jag inget om, men jag har läst att man ger barn och ungdomar t.ex. Risperdal som trubbar av personen helt och gör den passiv och apatisk och därmed lätthanterlig för personerna i dess omgivning. Världen är så mycket rikare med en professor som Du! Dina texter och Dina teckningar är fantastiska. 🙂

  2. HEMIMAMMA permalink
    April 7, 2011 2:02 pm

    Vilken vacker och storartad text! och du har ju så rätt!!Stor hemitumme!

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 2:57 pm

      Det är Kommitén för Mänskliga Rättigheter som författat texten. Jag tycker det är mycket tänkvärd, det de skriver i ämnet. Tack för tumme, den fick jag dock på deras bekostnad. 🙂

  3. Islandsmamman permalink
    April 7, 2011 3:05 pm

    Ja, jag insisterar, som en envis åsna, på att det i de flesta fall inte är nåt “fel” på ungarna utan fel på vårt samhälle. Jag är djupt oroad för sjukdomsförklarandet av allt möjligt och omöjligt.

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 3:33 pm

      Jag kan bara hålla med.Det har gått inflation i att diagnostisera allt och alla.

  4. SmulAnn permalink
    April 7, 2011 3:17 pm

    “Walk a mile in my shoes” eller du kanske ska “roll a mile in my shoes” istället…Jag har en 21-åring som nu efter många års kamp äntligen fått hjälp. Diagnoserna han fick för ett år sen har lett till att han kunnat få hjälp söka boendestödjare, kontaktperson m.m. och medicin. Han sa till mig häromdagen: -Mamma jag har fått ett nytt liv sen jag började med den.Nu klarar han att vara på praktikplats och utföra ett jobb, han klarade inte gymnasiet med godkänt men nu har han fått praktikplats och ORKAR gå dit! Han orkar utföra ett jobb och få känna sig behövd och dessutom har han fått börja vikariera istället för den som är ordinarie så han har fått sitt livs första riktiga lön!Jag har dessutom en nioåring med SÅ stora problem och som troligen inte ens lärt sig läsa, i alla fall inte på flera år utan medicin. Innan medicinen satt han inte still överhuvudtaget så han kunde inte lära sig saker. Han är INTE nerdrogad…den som ser honom skulle inte ha en aning om att han fick medicin eftersom han fortfarande är MYCKET aktiv. Utan medicin gick det inte att föra ett samtal han var så splittrad och impulsstyrd att vad som helst hände.Tack vare medicin kan han kanske bli den nya Einstein…

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 3:42 pm

      Uppenbart hjälper vissa mediciner de barn som behöver dem och jag tar till mig det Du skriver, vilket är minst lika viktigt att tänka på.Det tankar jag fick när jag läste texten ovan första gången var om den tunga medicinering som helt trubbar av personen. Det är bra om forskningen går framåt så att man upptäcker allt fler sådana mediciner som Du hänvisar till, som hjälper utan att stjälpa annat, som är till godo.

  5. malene permalink
    April 7, 2011 3:33 pm

    Bakom “kommitten för mänskliga rättigheter” står Scientologerna och vad de tycker och tror om människor med npf och medicin för att underlätta för människor med npf vet vi sedan länge…

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 3:51 pm

      Scientologerna är väl nästan att betrakta som sekt, som man skall vara försiktig att ha med att göra. Men jag känner inte till deras syn på npf och medicin. Hittade ovanstående text och tyckte den var tänkvärd, men minst lika tänkvärt är att ta till sig de ev positiva effekterna av mediciner för vissa barn och ungdomar. Jag tar gärna del av mera information.

  6. louisa permalink
    April 7, 2011 3:34 pm

    Det finns alltid två sidor av ett mynt…

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 3:58 pm

      Så sant som det är sagt.

  7. Amelie permalink
    April 7, 2011 3:42 pm

    Smulan. Gott så, du upplever att du fått hjälp. (Du alltså, det är inte säkert at det är samma som din sons upplevelse innerst inne). Men lite känner jag som utomstående att varför ska bara dina upplevelser vara det giltiga i fråga om diagnoser på barn? Så fort man andas något om att diagnoser inte är en exakt vetenskap, och att det inte finns belägg för en specifik adhd-gen, utan att diagnosticerandet kan innebära svårigheter och att man också stämplar, sorterar ut, istället för att åtgärda krav på ungdomar och barn som är omänskliga, så dyker ni mammor med diagnos-barn upp och ska tala om sanningen för andra under täckmanteln: Självupplevt. Du kanske kan lyfta din blick lite och också se att diagnoser inte är samma sak som att fpå hjälp och stöd. Alla barn bör få hjälp och stöd för sina individuella problem, inte bara barn med diagnoser. Alla föräldrar kan ha fruktansvärda svårigheter med sina barn, som kan gå över, och har gjort det många gånger, utan att diagnosens vara eller icke-vara varit huvudsaken. och- alla föräldrar till barn med diagnoser behöver inte samhällets hjälp heller, det känns många gånger som om detta är främmande för dig/er. Jag kan, om du ursäktar., tycka att du och andra som resonerar som du, försöker ta patent på att bli tyckt synd om och ömkad. de föräldrar som vägrar låta utreda sina barn och ändå klarar svåra kriser i barnets beteendeutveckling, de är i mina ögon hjältar, om man nu ska benämna någon en sådan. Ni verkar tro att beteendesvårigheter hos barn bara kan orsakas av barn med diagnoser…men alla har vi våra beteendesvårigheter. Ibland blir de funktionshindrande.

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 3:57 pm

      Försöker hitta kommentar från “Smulan” men hittar ingen som kallar sig så här ovan bland kommentarerna.Var och en är unik och det är kanske så att vissa blir hjälpta av en diagnos och/eller medicinering, medan andra inte hjälps av det.

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 4:06 pm

      NU såg jag, SmulAnn. Tänk sån skillnad det gör för ordet med versal eller gemen. Jag hade ju t.o.m. svarat på SmulAnns kommentar.

  8. Amelie permalink
    April 7, 2011 3:43 pm

    Malene: man kan inte tyvärr, bara avfärda kritik med att Kommitten för mänskliga rättigheter tycker samma sak. Om de säger att det regnar, och det gör det. Måste du ta avstånd ifrån det då, för att de är scientologer?

  9. Amelie permalink
    April 7, 2011 3:52 pm

    Smulan, jag är av den åsikten att alla barn har olika sätt att lära, och att man inte måste medicinera adhd-barn för att de har svårt att sitta still. Det känns som om du rakt av köpt den sanningen, men det stämmer inte med verkligheten. Hur blir det istället om man ställer krav på lärare och skolan att de har skyldighet att ansvara för att barnen lär sig på sina egna villkor (igen, alla har olika förutsättningar), och på en mer inlärningsvänlig miljö för alla barn. Även barn utan svårigheter har svårt att lära in i miljöer som hämmar deras naturliga lust och nyfikenhet, det är inget normalt som man ska eftersträva tycker jag, för att vissa klarar en sådan miljö.Vi måste också som vuxna kunna se kritiskt på vilket samhälle vi erbjuder våra barn, inte bara kritisera dem då de inte beter sig som vi tycker är bra. risken finns ju då att man istället sjukdomsstämplar allt som är ett tecken på att det inte fungerar, vilket är viktigt. Bara för att vissa barn har lättare att anpassa sig än andra, behöver inte detta vara friskt och bra.De som tillverkar medicinerna vill ju att vi ska tycka att de är absolut nödvändiga för våra barn, annars går de ju inte att sälja. Det är ett känsligt område att påstå att vissa föräldrar tyvärr inte alls alltid har sitt barns bästa i fokus, utan mer vill ha lugn och ro för egen del. Säger inte att du är en sådan, men vet att sådana finns. De tycker det är jättebra att deras barn utmålas som problemet, t.ex. vill inte såra någon, men anser att frågan är så viktig att den måste lyftas.

  10. Amelie permalink
    April 7, 2011 3:58 pm

    Luddes morsa, det jag är tveksam till är ju om det är så positivt med mediciners effekt. Åtminstone måste vi ju veta vad vi menar med positivt. Är det så att har man inte ett önskvärt beteende, så ska man medicinera bort det? Finns det några risker med ett sådant synsätt`Jag ser massor. Vem ska dra gränsen vad som är acceptabelt eller inte, då det gäller barn? Vi vuxna kan säkert bestämma för oss själva, men barn kan ju inte det, de kan inte resonera kring en diagnos som vuxna kan. De kan liksom bara ta emot hur vuxenvärlden ser på dem. Gör inte detta att vi vuxna har ett ansvar för att vi inte stämplar barn, utan försöker ödmjukt se på vad för slags samhälle vi erbjuder dem? Är det så att ett visst antal ungar dukar under i vår kultur, känsliga eller ej, diagnos eller ej, så är detta ett misslyckande. Det tycker jag vi vuxna borde ta till oss. som det är nu så skyller vi på barnen, alla problem läggs i deras beteeenden!Vad gör detta för deras självkänsla? Alltså att i grunden veta vem man är, och att man duger som man faktiskt är, trots defekter? Jag känner oro, men vet att den inte delas av särdeles många.

  11. Trollan permalink
    April 7, 2011 3:58 pm

    Jag tror det stämmer i en del fall. Men jag tror inte heller att man skriver ut mediciner till höger och vänster, utan att de som verkligen behöver den får den.På tal om det Amelie skriver. Mitt barn har ingen diagnos men han har koncentrationssvårigheter. Jämför jag honom med hans kusin som har ADHD så är det milsvidd skillnad på de båda. Sonen har myror i byxorna och vill inte gärna sitta still, flickan (kusinen) har så många fler svårigheter.

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 4:16 pm

      Ja, varje barn är ju en enskild individ med just sina unika egenskaper och sidor. Det som hjälper A kanske istället stjälper B. Det är ju så individuellt.

  12. Amelie permalink
    April 7, 2011 4:01 pm

    Morsan: SmulANN då? Och jo, jag tror att många känner sig hjälpta av diagnoser och medicinering. Alldeles för lätt ibland, tror jag. det är ju just det vi diskuterar här? Men- jag försöker lyfta frågan till en högre nivå, då frågan inte bara rör den enskilde, utan också andra barn, hur vi tolererar avvikande beteenden, etc.

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 4:14 pm

      Jag har läst alla Dina kommentarer här ovan, men svara här. Jag har ibland reagerat på att många alltför lätt vill sätta en diagnos på varje barn som är t.ex. excentrisk eller har koncentrationssvårigheter eller annat. Men samtidigt tar jag till mig vad de föräldrar med erfarenhet av npf hos sina barn har att säga om saken, för de har egna erfarenheter att delge.Varje sida av saken är intressant och det är mycket att tänka på och väga för eller emot i varje enskilt fall.

  13. Amelie permalink
    April 7, 2011 4:08 pm

    Trollan, fö din information så är en diagnos inte en exakt vetenskap. Det finns inga instrument som mäter hjärnan, men måga tror att det är så. din kommentar andas denna föreställning, då du antar att ADHD är något specifikt. Finns massor att säga om hur barn beter sig för att t.ex få vuxnas erkännande för de individer de är. Om vuxenvärlden ser på barn som okoncentrerade, funktionhindrade etc etc, så blir de det. Jag har sett exempel på att utredningar gjorts om, och den tidigare diagnosen inte gällt. Alltså att personer har fått adhd, eller asperger, och denna har tagits bort.Diagnoser är alltså inte något som en gång för alla går att fastställa. Det är fortfarande mä’nniskor som ställer diagonser och de observerar beteenden i en begränsad situation. Det finns forskare som menar att de psykologiska utredningarna är vetenskapligt helt förkastliga. I varje tid finns olika modediagnoser. varför skulle det vara skillnad nu plötsligt, men Adhd och alla bokstavsvarianter? förr fick alla Borderline, nu får alla Asperger eller ADHD.det gäller ju att se kritiskt på vetenskapen, det var inte sant att negrer hade mindre hjärnor och var mindre intelligenta än vita. men det togs som en sanning. Man kansäga det verkar som, forskningen tycker. Men ingen kan säga: Såhär är det. Ändå utgår man ifrån att ADHD är en mätbar hjärndysfunktion, men utredningar går inte till så. Och var hamnar vi om man genom att studera en liten del av hjärnan påstår oss kunna förutsäga en människas personlighet??

    • LuddesMorsa permalink
      April 7, 2011 4:36 pm

      Det är just det Du skriver jag funderar en del runt.Jag är ibland inne på samma linje som Du delger här. De barn som faktiskt HAR npf skall självklar ha all den hjälp och det stöd som går att ge och tillgå. I synnerhet i de fall då man bevisligen ser att det är till hjälp för barnet.

  14. Amelie permalink
    April 7, 2011 11:01 pm

    Tjoho. Nu ska här knuffas lite…

  15. Anna Sofia Lovisa permalink
    April 8, 2011 6:42 pm

    Mycke, mycke, mycke tankvärt inslag

    • LuddesMorsa permalink
      April 10, 2011 8:45 am

      Ja, jag tycker det tål att fundera på.

  16. Agnetha permalink
    April 8, 2011 10:21 pm

    TUMME !Mycket bra inlägg och sant !!!!!!!Knuffar !!!!BS Tror vi är många som har det jobbigt bara här i bloggbyn.Tack rara !Massa kram

  17. Agnetha permalink
    April 8, 2011 10:21 pm

    Knuff igen !!!!!

  18. Agnetha permalink
    April 8, 2011 10:21 pm

    Knuff en gång till !!!!

  19. SmulAnn permalink
    April 8, 2011 10:45 pm

    Din blogg ska inte bli föremål för gräl. Jag såg ditt inlägg och reagerade snabbt och skrev min kommentar, jag förstår nu att du inte menade något illa utan mer tyckte att citatet från “Kommitten för mänskliga rättigheter” var tänkvärt.Vi är många som kämpar FÖR våra barn och det gör ont att någon som Ammmmelie eller hur hon nu stavar sitt namn…ska ge oss dåligt samvete förutom det man redan har.Jag ger inte mitt barn medicin för att JAG ska få lugn och ro. Utan för att HAN ska få lugn och ro. I hjärnan! Skolan har redan gjort allt som går på just denna skola. Vi har inga specialskolor för Asperger eller ADHD här utan han går i vanlig klass med resurs, eget schema, datorhjälp, t.om rektorn har varit in i klassen och hjälpt till vid behov.Jag är inte lat, jag är inte bekväm av mig. Jag har fyra söner om jag varit lat och bekväm hade jag inte haft så många barn utan istället steriliserat mig och legat i soffan och ätit chokladpraliner!Jag jobbar med sjuka människor på dagarna och på fritiden “bor” jag i idrottshallar med mina söner. Lillen älskar idrott och utan medicin kan han inte vara tillsammans med alla människor. För min del kan vi väl sitta hemma och titta på varann men sonen älskar hockey, fotboll m.m. men klarar inte av att vara på såna ställen utan medicin. Medicinen hjälper honom att sortera/filtrera alla intryck som rusar in i hjärnan och han kan fokusera på det som är viktigt och han störs inte på samma sätt av allt runtomkring.Tyvärr är nog du inte mottaglig för kommunikation Ammmmmelie utan DU vet hur det är utan att ha “gått i mina skor”.Jag behöver inte vara en “hjälte” men enligt många utför jag “hjältedåd” varje dag utan att få någon utmärkelse!Jag vet att min son vill gå på hockeymatcher, jag vet att han vill träna innebandy, jag vet att han vill gå i skolan och jag vet att han just nu inte klarar detta utan medicin, men den dagen han gör det finns det ingen som är gladare än jag! Så jag slipper lägga ut tusentals kronor på knark till mitt barn! För det är INTE gratis!

    • LuddesMorsa permalink
      April 8, 2011 11:24 pm

      Jag har inget emot diskussioner hos mig, Du är välkommen att svara både på mitt inlägg och på andras kommentarer här. Jag förstår att jag måste ha missat nåt bland kommentarerna, för jag har inte uppfatta någonstans att någon, allra minst jag själv, på nåt sätt skulle vilja peka ut föräldrarna till barn med ADHD och liknande diagnoser. Varje förälder vill ju sitt barns allra bästa och gör självklart allt för att barnen skall få möjlighet att kunna må och fungera så bra som möjligt och få ett så bra liv som bara går. För en del barn är det en absolut nödvändighet med medicinering för att kunna åstadkomma detta. Ett barn som faktiskt har ADHD och är i behov av det skall självklart få de mediciner h*n behöver för att möjliggöra en dräglig livskvalitet. Men som jag uppfattar texten i mitt inlägg så är frågan mer om man inom t.ex psykiatri allt för lättvindigt ger en diagnos även till barn som inte har detta. Ibland handlar det verkligen om att barnet faktiskt HAR t.ex. ADHD, och då skall självklart nödvändig medicin ges. Men hur många andra barn har INTE t.ex. ADHD men ändå blir diagnosticerade och påföljande medicinerade med mediciner som direkt är skadliga för dem, eftersom de faktiskt inte har denna funktionsnedsättning. De är “bara” excentriska och annorlunda personer. De barnen svarar inte på samma sätt på medicinerna eftersom kemin i hjärnan med aminosyror, synapser, receptorer, hormoner etc ser helt annorlunda ut, utan de barnen blir då bara nerdrogade.Svårt att förklara med bara några rader här en komplex frågeställning som kräver mycket förklaringar på hur jag tolkar texter och vad jag menar. No hard feelings! All heder åt Dig och andra föräldrar till barn med denna problematik, Ni är fantastiska med hur Ni orkar kämpa för era barns bästa.

  20. Amelie permalink
    April 8, 2011 11:24 pm

    Smulan, du har min djupaste sympati, för att det är svårt att veta vad som är rätt och fel då det gäller medicinering. cOch du säger att han inte klarar sin vardag och det han älskar utan, så ok, så är det för er. Inte kan man säga emot det. Jag tror inte att jag ger dig dåligt samvete, det uppstår inte så, men kanske triggas något av diskussionen? vet inte.jag tror i alla fall inte att du är ond, eller att du menar illa. Men vill ha en diskussion om detta, då jag också mår illa av hur samhället behandlar och klassificerar barn. Kan inte stillatigande se på bara.

  21. Agnetha permalink
    April 11, 2011 4:49 pm

    Kan inte tumma igen, tyvärr ! Så jäkla bra skrivet !!!!BS Allt med Alliansen är absurt ! Är inte ett dugg förvånad över hur dom gör.Tack snälla !Kramar

  22. Inger permalink
    April 12, 2011 8:23 pm

    Jag tycker att det är oerhört svårt att veta vad som är rätt och fel i detta. Jag hoppas att läkarna vet vad de gör och inte övermedicinerar barn. Eller ger nåt “för säkerhets skull”. Men mediciner som verkligen gör nytta (och mer nytta än skada av biverkningar) ska naturligtvis även barn ha rätt att få. Svårt att som lekman veta om läkarna diagnostiserar för mycket eller för lite.

  23. honest permalink
    April 14, 2011 1:19 pm

    Kvittar hur kreativ jag är utan medicin för jag skulle ändå aldrig få något gjort. Känner mig inte så mycket mindre kreativ utan medicin ändå faktiskt. Och visst om man levde förr i tidne på någon gård och kunde räkna med att vara försörjd hela livet eller så så kanske man kunde skit ai medicinen och misslyckas helt i skolan och med allt och leva hela livet som en börda för andra som alltid måste ta hand om en, men som samhället ser ut idag så måste man faktiskt kunna ta hand om sig själv

  24. Amelie permalink
    April 14, 2011 4:23 pm

    Bör ju tilläggas att det finns dem som inte vill medicinera och att det inte alls är det främsta lösningen, vilken det ofta framshålls som…det påverkar hela samhället att vissa framhärdar så i att medicin är enda lösningen. Jag tror, utan att vara säker, att det är svårt att veta hur man skulle vara eller inte vara utan medicin, om ingen annan behandling eller stöd erbjudits. Dessutom vet ingen vad medicineringen har fåt konsekvenser för individen (och för samhället) på lång sikt.

  25. Amelie permalink
    April 16, 2011 7:49 am

    Mediciner påverkar också troligtvis tyvärr vår miljö, ytterligare ett skäl att inte oförblommerat skriva ut, eller konsumera mediciner då det inte behövs (jag vet att det är svårt att avgöra när, men det är ett måste om medicinkonsumtionen ska ner). Resterna av biologisk aktiv substans från läkemedel spolas årligen ner i vårt avloppssystem och vidare ut i haven, motsvarande samma kvantitet som bekämpningsmedel i jordbruket. Se länk: http://books.google.se/books?id=8vhm2-7sD3MC&lpg=PA47&ots=ib0OQmsAmM&dq=milj%C3%B6gifter%20mediciner%20i%20havet&pg=PA47#v=onepage&q&f=falseS. 47. Havet – tid för en ny strategi. Havsmiljökommissionen. Se även filmen Oceans, för vidare info och inspiration om vår planet. den är så vacker. Och det är rätt bråttom nu…

  26. June 5, 2011 5:32 am

    Blir lite beklämd och frustrerad å dina vägnar när jag läser att du inte får den hjälp du har rätt till för att kunna fungera åtminstone någotså när som vi som inte har dina problem…
    Och jag får lite ont i hjärtat när jag läser om det du skriver om diagnos och medicinering…
    Om det är bara okunskap ,för det hoppas jag innerligt att det är…så kan du, om du vill se hur det var att vara mamma till en med bokstavdiagnostik, läsa hur det var i att vara i mina kläder när han var liten.

    Är det som i Sanna Lundells fall, en klar åsikt du har…ja då kan du låta bli att läsa.

    • June 5, 2011 9:50 am

      Hej! Tack goa Du!

      Vad gäller texten i inlägget, så är det inte mina ord, (som jag skrev i den första raden). Det är en text skriven av “kommitén för mänskliga rättigheter”, som jag snubblade över på nätet och tyckte att den var tänkvärd och därför kopierade och lade upp. Det är alltså inte en åsikt som jag har.
      Jag är medveten om att det finns barn/unga (och även vuxna) med ADHD för vilka medicinering är en absolut nödvändighet för att livet skall kunna fungera. Dessa personer måste ju kunna få sina mediciner. Inte tu tal om den saken.
      När min son gick i högstadiet i grundskolan, hade 60% av hans klasskamrater diagnos ADHD. Nu går han i en helt ny sammansatt klass på gymnasiet, men även där är mellan 60-65% av eleverna diagnostiserade med ADHD eller ADD. Och min fundering är ibland: “Kan detta verkligen vara möjligt?” Därmed är inte sagt att inte många av dessa elever faktiskt har ADHD. Men jag funderar ibland på om några av dessa elever kanske inte alls har det eftersom det verkar vara en så hög procent?

      Tyvärr vet jag inte vem Sanna Lundell är. Jag kollade bland dem som lämnat kommentarer ovan, men hittade ingen som kallar sig så, så jag vet inget om hur hon uttalat sig i frågan. Jag skall därför kolla på nätet om jag kan hittat något som är författat av henne eller om henne.

    • June 5, 2011 1:12 pm

      Hej igen Miss H!
      Nu har jag googlat på Sanna Lundell. Jag hittar inte något hon själv skrivit, men däremot andra bloggar där några av hennes uttalande citeras. Och jag måste säga att jag blev rätt förbannad när jag läste vad hon sagt. Min åsikt är att adhd visst finns, och att de som faktiskt lider av det självklart måste få sina nödvändiga mediciner för att kunna ha en dräglig tillvaro. (Ett barn som verkligen HAR adhd blir inte “botad” av mindre socker och förändringar i kosten t.ex). Det har jag i alla fall väldigt svårt att tro. Men som jag skrev i kommentaren ovan, så har jag funderat över att det är så MÅNGA barn och ungdomar i dag som får diagnosen. Bara i min sons skolklass är det mellan 60-65%.

      Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: